Pigg 100-åring blev rejält firad

Jörgen Wåger Fira och Gratulera, Löpsedel

Tänk att få vara med och fylla tresiffrigt.

Och att dessutom bo kvar i huset han byggde efter Gamla Postvägen för väldigt många år sedan.

Det här stämmer in på Göthe Ors som fyllde 100 år söndagen den 17 mars.

Vi träffar den för sin ålder väldigt pigga födelsedagsbarnet ett dygn efter det stora firandet med barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

– Det var så mycket folk här, jag vet inte hur många, men det var fullt hus. Jag trodde väl aldrig att det skulle dyka upp så många.

Med två barn, sju barnbarn och elva barnbarnsbarn (plus en tolfte på gång), så förstår ni att gratulanterna stod på kö.

Den stora “högen” av blommor vittnar också om att här har det varit ett rejält firande.

– De hade problem på blomsteraffären att få till alla blommor så att de inte skulle bli lika, berättar dottern Elsbeth Wikström som hälsar på sin pappa då Orsasajten gör sitt besök.

Göthe har ett fast handslag när vi hälsar och bjuder på ett leende. Det är svårt att tro att den här mannen är 100 år.

– Men jag har lite svårt att gå. För tre år sedan, en vinterdag, när jag skulle hämta posten, så halkade jag.

Någonting gick sönder i höften, men läkarna vågade inte operera den då 97-årige Göthe. Han tar sig fram med hjälp av rullator, men ser fram emot sommaren.

– Bara snön försvinner så ska jag ut och gå, säger han bestämt.

Efter halkolyckan vintern 2015/16 satt Ors i rullstol i ungefär ett år. Men där skulle han inte förbli. Göthe har under hela sitt liv varit väldigt aktiv, bland annat har han åkt ett 15-tal Vasalopp, han har åkt långlopp i Österrike och även hållit på med orientering.

– Pappa släpade runt oss barn på orienteringstävlingar när vi var små, berättar Elsbeth.

– Att han hållit igång så mycket har bidragit till att han varit frisk hela livet. Sedan har han också bra gener, pappa har en syster som är 98 år, berättar dottern vidare.

– Dessutom har pappa varit med i kyrkokören i 70 år, när mamma levde.

Undertecknad frågar om tvåvåningsvillan kanske är lite väl stor för en 100-åring som blev änkeman när hustrun Berit gick bort 2003.

– Njae, det tycker jag inte, menar Göthe själv.

Tre gånger om dagen får han besök av hemtjänsten som hjälper 100-åringen i vardagen.

– Men det mesta klarar jag själv, poängterar han.

– Jag brukar få hjälp med att bädda, men i dag fick jag lov att göra det själv.

Han medger att det kan kännas ensamt ibland, men som sällskap har Göthe Bubba, en långhårig katt på runt 15-år som under vårt besök ligger och kurar i soffan.

Dessutom har han dottern Elsbeth som granne och hon tittar förstås till sin far med jämna mellanrum.

Göthe bjuder på många roliga kommentarer och leenden under besöket. Han bär en tröja med ett välkänt klubbmärke som tillhör ett hockeylag här i Dalarna. Undertecknad frågar om han håller på Leksand?

– Nej, det där bryr jag mig inte om, det är årtalet som är det viktiga, säger han med ett leende.

Och årtalet på tröjan är förstås 1919, året då Göthe Ors föddes.

Familjen bodde i Kallmora, men när Göthe skulle födas, reste hans mor till Skamhed i Dala-Järna, där hon själv var uppväxt. Skamhed, verkar bekant, kanske ni tänker. Jo, det är där den forne skidlegenden och tv-profilen Gunde Svan kommer ifrån.

– Det sägs att vi är släkt med Svanfamiljen, flikar Elsbeth in.

Göthes mamma fick sin son på sin födelsedag och skulle, om hon varit i livet, fyllt 126 år i söndags, samma dag som Göthe också fyllde tresiffrigt.

Vi kan i sammanhanget också nämna att Göthe i sin tur var nära att bli pappa på sin födelsedag. Under måndagen fyllde nämligen sonen Olof 70 år, dagen efter Göthes 100-årsfirande.

Göthe Ors fyllde 100 år den 17 mars. Här är jubilaren omgiven av ett blomsterhav. Foto: JÖRGEN WÅGER

Göthe körde bil högt upp i åren och att köra bil är något han verkligen saknar.

– Ja, det var sån frihet. Man blir lite låst när man inte får köra bil.

Det är en av två gånger under Orsasajtens besök som Göthe ser lite ledsen ut. Den andra gången blir när han berättar om en tragisk händelse under krigsåren, en färjeolycka som skedde i sjön Armasjärvi en bit från Övertorneå, i oktober 1940.

– Det var soldater som skulle fraktas över sjön, som var en kilometer bred. Färjan var byggd att klara 50 personer, men det var 97 soldater som fanns på den. Jag ingick inte i den truppen, de var från Norrland och jag tillhörde Falun, så jag var inte med på färjan.

Men däremot blev Göthe vittne till tragedin som var den största i sitt slag i Sverige på den tiden.

– Det var mörkt, så vi såg inget där vi stod på stranden. Men vi hörde hur de ropade på hjälp. Jag hörde deras befäl ropa: “Ni är väl inte rädd för lite vatten”. Han dog också. Vi som var på stranden sprang runt och letade en båt, men vi hittade ingen.

Ors och hans kamrater som var kvar i land kunde inget göra utan de stod maktlösa och hörde ropen på hjälp.

– Totalt var det 46 soldater som dog. Jag har ett fotografi där man ser runt 40 kistor på rad, berättar Göthe om den så tragiska händelsen som kostade så många människors liv.

En minnessten med inristade namn på de förolyckade finns i byn Armasjärvi. Många år efter tragedin åkte Göthe och flera av dem som var med och på nära håll upplevde det tragiska i Armasjärvi till Falun varje år för att hålla en minnesstund för de omkomna.

Nu över till det mer positiva i Göthes långa liv. Han föddes som sagt i Skamhed, men är uppväxt i Kallmora. Redan tidigt väcktes hans intresse för möbelsnickeri och att intresset var rejält stort visar hans berättelse.

– Jag var runt 13-14 år när jag såg en annons att de sökte två snickarlärlingar i Älvdalen. Jag tog cykeln och trampade de 4-5 milen dit. Jag fick en av platserna och blev så glad över det.

Under sin lärlingstid i Älvdalen cyklade Göthe hem till Kallmora varje helg. Om ni tycker det låter “något jobbigt”, så blev det än mer cyklande längre fram för den unge Göthe.

Han drog sig inte för att cykla 15-20 mil för att komma till sin praktik – och senare hem för att gå på dans.

– Jag hade praktik i både Hedemora och Sala och jag tog cykeln även dit. Jag cyklade hem ibland också, men det blev inte så ofta, det var ju lite långt.

Göthe var även dansant och han tvekade inte att sitta ett antal timmar på sadeln för att få sig en svängom på kvällen.

– När jag praktiserade i Hedemora och Sala startade jag tidigt på morgonen och cyklade ändå hem till Kallmora. Därefter cyklade jag till Åberga där det var dans.

– Jag har cyklat mycket i min dar, konstaterar 100-åringen med ett leende.

1946 startade startade Göthe sitt livsverk: Ors Snickeri. Ett familjeföretag som lever än i dag och där upphovsmakaren till det klassiska företaget inte släpper kontakten med, trots att det är över 30 år sedan som han uppnådde pensionsåldern.

En av många gratulanter som kom och firade Göthe på 100-årsdagen var kommunalrådet Mikael Thalin, som förutom en blomma även överlämnade boken “Orsa – ett sekel i centrum – och lite till”.

En passande present till en 100-åring som betytt så mycket för bygden.

– Jag trodde aldrig det skulle komma så mycket folk för att fira mig, säger en glad och tacksam Göthe.

Göthes katt Bubba myser i soffan och väntar på att få husse som sällskap. Långhåriga Bubba är runt 15 år. Foto: JÖRGEN WÅGER

Dela sidan:
Annonser:
Plåt-Sven
Orsa pingis 2
LG Köpman vent

Läs även:

Annonser:
Karl Hedin