De har kört Mora IK:s krigare flera varv runt jorden

Jörgen Wåger Löpsedel, Nyheter

UPPDATERAD 14/10-18 MED NY FIN BILD PÅ CHAUFFÖRERNA.

De har kört Mora IK:s hockeykrigare oräkneliga varv runt jorden.

Hans Lans är inne på sin 18:e säsong som MIK:s chaufför medan Magnus Andersson kör för 13:e året.

Med så många år och mil tillsammans har Hans och Mange massor av fina minnen.

Vi träffar de båda busschaufförerna hemma hos Hans på Sandhed i Orsa. Det är en rejält blåsig dag, men det märks inte så mycket då vi sitter och pratar minnen i vad som Hans kallar “kuvösen”, med en fin utsikt över vattnet.

– Efter att jag kört två, tre år, kom Janne Simons fram och sa; “Nu är du med i familjen Mora IK.” Det värmde, säger Hans när han berättar om Mora IK:s dåvarande klubbdirektör, ikonen Simons, som i juli förlorade kampen mot cancern.

Efter de värmande orden har det blivit drygt 15 år ytterligare i bussen, där han kuskat land och rike runt med Mora IK. Spelare och ledare har kommit och gått, men Lansen har bestått.

Mange och Hans med bussen de kuskar runt Mora IK:s spelare i. Men den här helgen ((13-14 okt) har MIK:s chaufförer skjutsat Kais Moras damer ner till Malmö för match i SSL. Foto: PRIVAT

Efter fem år vid ratten, fick så Hans sällskap av Mange vid långresorna och tillsammans har de många roliga anekdoter att berätta. Hans har grävt djupt i “arkivet” och Mange hjälper honom att friska upp minnena.

De börjar berätta om Roger Johansson. Det forna NHL-proffset som hade en son som gick på hockeygymnasiet i Mora och som mitt under säsongen 2012/13 fick hoppa in som assisterande tränare bredvid Patric Wener.

– Ragge var en rolig jäkel, en riktig färgklick, konstaterar de båda med ett skratt.

Hans Lans med Mora IK:s fina buss och sin lika fina maskot. Bilden togs under lördagen, i samband med MIK:s match i Timrå. Förlust i sudden, 1-2. Foto: PRIVAT

MIK-chaufförerna börjar sina storys lite försiktigt med en godishistoria.

– Vi hade stannat till och skulle handla. Jag stod längst bak i kön och när Ragge hade kommit längst fram skrek jag: “Det är busschauffören som är vid kassan”, berättar Hans.

Till saken hör att busschaufförerna brukar kunna få fördelar när de gör sina stopp. Det är ju de som bestämmer vart stoppet ska ske och när ett helt hockeylag “ramlar in” på en mack, ger det förstås ett rejält uppsving i kassan för den butiken.

– Helt plötsligt står en förvånad Ragge med famnen full i twistpåsar och hans min den gången var väldigt rolig att se, säger Hans med ett skratt. Samtidigt kan man säga att jag blåste mig själv där, tillägger Lans.

De poängterar dock att de sällan drar nytta av att vara busschaufför.

– Det där att busschaufförer får så mycket, har blivit sämre och sämre och sedan gör vi heller inte mycket väsen av det, menar Mange.

– Vi är ödmjuka killar. Vill de (handlarna) bjuda, så gör de det, annars betalar vi, flikar Hans in.

Mange och Hans blickar framåt mot säsongens alla bortaresor. Foto: JÖRGEN WÅGER

De bjuder på ytterligare en Ragge-historia:

– Patric Wener ville alltid att vi skulle sova över efter en bortamatch. Det fanns egentligen inte ekonomi till det, så då fick det bli billiga alternativ. En gång sov vi över på ett vandrarhem som heter Kustladan efter att vi spelat i Umeå. “Det här är ingen säng”, sa en irriterad Ragge, vars fötter stack ut en bit utanför sängen.

Som inte det vore nog, så låg Hans i slafen ovanför, vilket störde Ragges sömn.

– Sängen var väldigt hög och ranglig och varenda gång jag rörde mig, så skakade det till.

Ragge var redan irriterad över den korta sängen och att Lansen hade svårt att ligga still i slafen ovanför, gjorde förstås inte MIK-tränaren gladare.

– Vi har mycket att göra och kommer sist till rummen, då får vi ta det som blir över. Det är inte lätt alla gånger, konstaterar Mange om livet som busschaufför

Förra säsongen fick Mora IK en ny stor, fin buss och den har precis börjat rulla andra SHL-säsongen. Det var efterlängtat med en ny buss, den förra krånglade då och då.

Efter en bortamatch mot Tingsryd gav dåvarande buss upp mitt i natten i Lesjöfors.

– Ibland slutade bussen växla, men då var det bara att bryta huvudströmmen en gång, så gick det att växla igen efter det, börjar Mange den här historien.

Men den här gången räckte det inte att “bara” bryta huvudströmmen. Startmotorn hade gett upp och bussen gick således inte att köra.

– Där stod vi klockan 04.00 på natten i Lesjöfors i minus 14 grader. Vad gör man då? Jo, vi ringde efter hjälp, men det tog två timmar innan det kom en ny buss från Äppelbo.

– Efter en timme började det bli lite småkallt i bussen. Det var lagom roligt då, men det var inga bittra miner bland spelarna, det var tålmodiga grabbar, ett supergäng.

– När bussen från Äppelbo kom, lämnade vi den gamla, mitt på vägen i Lesjöfors, mellan två refuger, med nycklarna i och en lapp på rutan där det stod: “Bärgare är beställd”.

Mange är en ökänd snarkare och de som hamnar nära hans rum, kan få en jobbig natt. Bland annat påtalade målvakten Dan Bakala en gång efter en hotellnatt i Oskarshamn, att det lät väldigt illa från rummet bredvid.

– En annan gång kom Kevin Mitchell och frågade om någon kört med motorsåg under natten, men där det var jag som var boven, säger Mange med ett skratt.

Bland de mest populära tränarna nämns Kari Eloranta och Harri Rindell, båda finländska ledare i Mora IK.

– Rindell är nog den mest prestigelösa tränare vi haft, även Eloranta är en mycket fin människa, säger Hans.

De riktigt “giftiga” historierna vill inte Mange och Hans släppa ifrån sig, men de bjuder på en rolig grej när Harri Rindell var tränare och Mora var på väg till Örnsköldsvik.

– Jag hörde på radion att de hade sändning från Dalfors lanthandel. Jag hörde de sa att det kom en dubbeldäckare, så jag tänkte att här stannar jag. Radion gjorde intervju med bland annat Affe Spolander och Marco Tuokko charmade tanterna i butiken. Då blev man populär efter att ha bidragit till en så fin marknadsföring, skrattar Hans.

Lans har tidigare berättat att trots tusentals mil, så har MIK-bussen aldrig råkat ut för en olycka med honom vid ratten. Men när Mora IK var på väg till Umeå på den tiden Harald Lückner var tränare, var det ytterst nära en olycka då blixthalka höll på att ställa till det rejält.

– Jag såg en tankbil som kört fast. Stannar jag nu, skulle vi komma för sent till matchen, var min tanke, så jag chansade.

Men det gick inte som Hans hade hoppats och den stora bussen började glida mot tankbilen.

– Jag ser att backspegeln börjar vika sig. Då får jag för mig att jag ska ha ner sidorutan och började trycka med handen mot tankbilen för att vi ska komma bort. Det gick inte så bra, haha.

– Hans hade ju börjat på gymmet veckan innan, så han trodde väl att han skulle klara det, flikar Mange in med ett garv.

– Ja, man lär ju testa lite, kontrar Hans, även han med ett skratt.

Sedan kom Lans på en bättre idé och släppte handbromsen, varpå bussen började rulla bakåt i stället för att glida.

– Det gjorde att allt gick bra. Det blev en liten spricka i ett blinkersglas på tankbilen, men bussen klarade sig helt.

När Mora mötte Asplöven, bussades spelarna oftast till Arlanda och så blev det flyg därifrån. En gång har MIK åkt buss hela vägen till Haparanda, 96 mil enkel resa.

– Det här var dagen för nyårsafton och mitt under den värsta flyktingkrisen. Arenan låg bara några hundra meter från finska gränsen och jag sa till Magnus att vi tar bussen och kör in i Finland, bara för att gränsen var så nära.

Det visade sig inte vara någon bra idé. Att komma in i Finland var inga problem, men när de fullföljde 360-graderssvängen i rondellen för att åka några hundra meter tillbaka till Asplövens hemmaarena, blev MIK-bussen stoppad av den finska polisen.

– Och de var något tuffare än den svenska polisen, poängterar de båda chaufförerna. De sökte igenom hela bussen innan vi fick åka vidare den korta biten till arenan.

Kevin Gagné gör nu sin andra sejour i Mora IK. När han var i klubben första vändan, fick han vara med om en dråplig händelse. Mange bär på en platta Ramlösa när han är på väg till bussen, då han helt plötsligt halkar och 24 burkar flyger iväg åt alla möjliga håll.

– Då kommer kommer Gagné ut och han får se Mange ligga som en skalbagge på rygg medan jag själv kryper omkring och försöker samla ihop burkarna. Gagné ser ut som att han inte vet om han ska skratta eller gråta åt det han ser.

– Jag sa till Kevin att det inte är tillåtet att skratta åt busschaufförer som ramlar, berättar Mange.

Kanhända fick den kanadensiske backen lite ångest över den skrattattack som han tvingades kväva, för Mange och Hans hittar ingen annan förklaring till det som hände ett par dagar senare.

– Efter Globenmatchen mot Leksand blev Gagné utsedd till Moras bäste spelare och fick ta emot en borrmaskin, värd säkert 3 000 kronor. Den ger han till Mange…

Mora IK har haft flera världsstjärnor genom åren, bland annat Marian Hossa, Shawn Horcoff och inte minst Anzé Kopitar. Vi försökte “klämma ur” någon rolig anekdot om någon av NHL-spelarna som varit i Mora, men gick bet.

– Finns inte så mycket att berätta, inte mer än att de var väldigt professionella killar.

Hans Lans berättade att han blev rörd när Janne Simons poängterade att Lansen “nu var med i familjen Mora IK”. Vi knyter ihop säcken här då Hans får avrunda med sitt finaste minne under sina 17 säsonger som klubbens busschaufför.

Föga förvånande blir det påskaftonen 2004, när Mora IK på helt osannolikt sätt, med hjälp av Leksand, tog steget upp i elitserien. Mora IK besegrade Hammarby i ett ödsligt Globen (där undertecknad fick vara med och dokumentera det hela) samtidigt som Leksand hjälpte värsta rivalen genom att besegra Skellefteå.

Det som hände denna magiska påskafton är ett stort kapitel i Mora IK:s historia.

– Jag stod nära Janne Simons. Efter att det var klart, började ringa det hela tiden i hans telefon och det plingade lika mycket av alla sms. Då vände sig Janne till mig och sa: “Hans, vad har vi ställt till med…”

Sedan följde en färd från huvudstaden som bara den går till historien.

– Resan hem var makaber, försöker Lansen med ord beskriva timmarna efter att Mora IK tagit det historiska steget upp i elitserien.

– Bussen gungade då vi åkte över broarna, det var ett sjukt drag i bussen. Spelarna förväntade sig ingenting och de frågade mig om jag skulle hänga med dem ut och äta när vi kom hem.

Men när bussen började närma sig Mora anade Lansen och spelarna att det var något stort på gång.

– När vi kom till Garsås, såg vi fyrverkerier och vid Moraklockan stod hela räddningstjänsten och välkomnade oss. När vi sedan kom till Noretrondellen åkte vi några varv där.

Marschaller kantade vägen och överallt stod det folk som ville hylla Mora IK:s hjältar som gjort det “omöjliga”.

– Men mitt starkaste minne är när jag ser en gammal dam på en balkong. Hon orkar inte lyfta armarna, men hon står där med en ficklampa och lyser när vi kommer.

När bussen kom fram till gamla Smidjegrav, var det fullt av folk utanför hallen och tusentals fans hade samlats inne i arenan för att fira tillsammans med spelare och ledare.

Känslan var att “alla” var på plats för att få uppleva denna stora händelse.

Men för Hans Lans slutade kvällen på ett helt annat sätt, för honom tog firandet slut när spelarna klev av bussen.

– Jag kunde inte lämna bussen i det skick som den var då, så jag åkte iväg och servade den. I två timmar höll jag på att städa den, men jag gjorde det med ett leende på läpparna.

Dela sidan:
Annonser:
LG Köpman vent
Plåt-Sven
Orsa pingis 2

Läs även:

Annonser:
Karl Hedin
Färgad egen annons 250 x 360
Nere nr 3 250 x 360 annonsera här