Här har ni Mr Orsayran

Jörgen Wåger Löpsedel, Nyheter

Han är inte från Orsa, men kallas ändå för Mr Yran.

Möt Kungsbackas bidrag i Yran som förälskat sig i Sveriges äldsta gatumusikfestival.

– Jag lever för Orsayran, säger Bengt Ericson, den för livet märkta musikern.

Bengt Ericson, alltid redo med gitarren, glimten i ögat och med sin Göteborgsdialekt, är ett välkänt inslag under Orsayrorna.

– Men jag var inte med det allra första året av Yran, så enligt Janne Bäckman är jag fortfarande en rookie, säger Bengt med ett skratt.

När får höra att han kallas Mr Yran vill han inte riktigt ta åt sig det.

– Det är väldigt smickrande, men det är Janne Bäckman som är Mr Yran. Det är ju han som är upphovsman till Yran. Janne ringde runt till några musikerkompisar och så föddes det som då hette Onsdagsyran, berättar Bengt lite kortfattat.

Och indirekt är det Janne Bäckman som fick den långväga gästen att bli ett troget inslag i Orsayran.

– 1985 var jag och några kompisar och campade i Orsa. Jag lirade för kompisarna då det helt plötsligt kom fram en granne på campingen som tyckte jag skulle vara med och lira på yran. Det visade sig vara Janne Bäckmans dåvarande flickvän Eva (Andersson).

Bengt gjorde som campinggrannen föreslog, tog med sig gitarren och det blev kärlek vid första ackordet, kan man nog säga när det gäller Ericsons förhållande till Orsayran.

– Det var väldigt enkelt på den tiden. Man lirade och så bjöd näringsidkarna på något när man stod utanför deras ställe.

– Jag lärde känna fler och fler och jag sökte mig gärna till Pelle Klockar. Han är bra på att para ihop olika musiker, så det var ett väldigt roligt första år med Orsayran, minns Bengt tillbaka till mitten av 80-talet.

Han var med på Yran under några, men gjorde sedan en paus när det kom annat i vägen.

– Jag började i ett dansband, Galaxerna, men det blev några hundår innan jag slutade -92.

– Därefter har jag bland annat jobbat som kryssningsvärd på Birka Princess och jag fick sedan fast jobb på Englandsbåten som nöjespappa. Per Nyberg (kryssningsvärd i tv-programmet Färjan) lärde jag mig mycket av, berättar han.

Men sedan bytte han helt inriktning när det gäller jobb.

– Jag brukar säga att jag alltid hamnar bakom en ratt. Jag har tidigare kört gaffeltruck och därefter gick jag en utbildning för att köra lastbil och buss och i dag kör jag rullstolsbuss här i Kungsbacka.

Förr dök Bengt upp på några yror per år, det varierade, inte minst beroende på semestern.

– Men nu blir det tredje eller fjärde året i rad som jag kommer att spela på samtliga fem yror. Jag anpassar min semester helt för att kunna vara med på yrorna och jag är nog den ende på mitt jobb som får exakt som jag vill när det gäller semesterönskemål, säger han med ett skratt.

– De vet hur viktigt yrorna är för mig, kompisarna vet, arbetsgivaren vet. När det blir juli, då tar jag min husbil och drar till Orsa.

Bengt återkommer hela tiden till hur gränslös hans kärlek är till Orsa och yrorna. Om vi återgår till det vi nämnde i ingressen, att Bengt är märkt för livet när det gäller Orsayran, så är det sant.

– Ja, jag har faktiskt tatuerat in Orsayrans logga på höger axel och det är något jag gärna visar upp, säger han återigen med ett skratt.

Här ser vi alltid lika glade Bengt Ericson. På höger axel ser ni Orsayranloggan tatuerad, som Bengt gärna visar upp. Foto. BIRGER NYLÉN

Förutom Orsayran-tatueringen, alltid det glada leendet och svingandes med gitarren, så känner man igen Bengt på den huvudbonad han alltid bär.

– Min huvudbonad är en variant av en bandana. Då jag tidigare var betydligt kraftigare än nu, var bandanan toppen på att samla svett som annars hade droppat till ansikte och ögon och med det tunna tyget dunstade fukten snabbt från plagget och skallen var snart torr igen.

Numera använder han inte bandanan av praktiskt skäl, utan den är mer en del av artisten Bengt.

– Ja, i dag kan man lugnt säga att denna huvudbonad blivit mitt signum på Yran.

– Den är en så inarbetad som “scenkostym” att jag inte kan tänka mig att avstå den. Jag har dessutom låtit brodera tygdekaler med Yrans logga vilka pryder några av dem.

Det är stor igenkänningsfaktor bandanan, konstaterar han, och känd är han verkligen här i Orsa.

– Visst känner folk igen mig i Kungsbacka också, men jag är faktiskt mer känd i Orsa. Här vinkar alla och det händer till och med att bussen tutar på mig, det gjorde Slott-Eva när hon kom körande. Då blev jag imponerad, haha.

Bengt Ericsons repertoar beskriver han som trallvänlig, där de flesta kan sjunga med.

– Jag skriver inget eget material, det är lättare att sno andras. Första åren spelade jag mycket Beatles och raggarbilslåtar. Det är enkla låtar och lätt för publiken att hänga med.

– Nu blir det en hel del Sven-Ingvars, de har trallvänliga låtar. Det blir mycket covers, kan jag en låt, så lirar jag den.

Redan som 5-åring började Bengt klinka på en gitarr. Den första låt han lärde sig var “Sleep little girl”.

– En gång när vi var på Orsa Hotell och värmde upp, så var där också Peter Lundblad (Ta mig till Havet, PL dog 2015), Lennart Grahn (Shanes) och Tommy Blom (Tages, TB dog 2014).

– Jag frågade då alla vilka mer än jag som lärde sig “Sleep little girl” som första låt? När jag ställde frågan såg Tommy Blom först lite “ansträngd” ut, det var ju han som hade skrivit den låten.

– Jag tyckte det var häftigt att jag 30 år senare fick träffa upphovsmannen till låten jag lärde mig som 5-åring, berättar Bengt som en liten anekdot från alla sina Yranår.

Det han älskar mest med Orsayran är enkelheten och att få spela ihop med så många olika musiker.

– Jag gillar att springa runt och lira med alla möjliga. Jag har spelat med så många under alla mina år, men det är inte många jag kan vid namn. Jag känner igen dem till utseendet, men jag vet inte vad de heter, haha.

– Det är en frihet att kunna spela med alla möjliga, men en som jag faktiskt aldrig spelat med är Kalle Moraeus. Däremot med hans bröder, men det blir väl nån gång med Kalle också framöver, hoppas Bengt.

– Sedan måste jag säga att jag aldrig upplevt snobberi här på yran, det kan vara vanligt annars på anda evenemang, det här är de stora grejerna med Yran, menar den rutinerade musikern.

Under hela samtalet återkommer han som sagt till hur stor kärlek han har till Orsayran.

– Den har en väldigt stor plats i mitt hjärta, poängterar han.

Det visar inte minst tatueringen på armen, som vi redan nämnt.

– Men det är inte bara där jag visar min kärlek till Yran. På husbilens nummerplåt står det ORSAYR. Jag ser Orsayr som ett mentalt tillstånd, det är en fräck grej, säger han och bjuder på ett nytt skratt.

För att övertyga Orsasajten än mer hur mycket han värdesätter Orsayran drar han en liknelse med sin far och dennes älgjakt.

– När pappa levde var älgjakten allt. När han en gång skulle bli pappa till min bror i oktober, så var han inte med då han föddes för det var runt den 10 oktober och då var pappa på älgjakt.

– Det säger en hel del, pappa levde för älgjakten och lika känner jag för Orsayran.

– Kallar Orsayran, då kommer jag. Senast var under mässan i ishallen i april.

Funderingar har faktiskt funnits hos 61-åringen att lämna Kungsbacka för att bosätta sig permanent i Orsa.

– Ja, tanken har slagit mig. Det är fina trakter och fina människor och jag har rotad mig bra. Jag skulle absolut tänka mig att ha ett fritidsboende här i alla fall.

Men än så länge rullar han runt med sitt boende i en husbil. Och när Orsayran, Sveriges äldsta gatumusikantfestival, under onsdagen har premiär för årets yror, firar 35-årsjubileum då kan ni vara säkra på att åter få se och höra den glade “spelmannen” från Kungsbacka.

– Ja, jag lever ju för det här, poängterar Bengt Ericson som tillsammans med Janne Bäckman gör skäl för epitetet; Mr Yran.

Till sist kan vi nämna att Orsayran byter samlingsplats i år. I fjol var man på Byrackarn för att värma upp, men i år samlas musikerna vid öltältet Dalgatan 118.

Och som vanligt har Yran en musikvärd varje onsdag. Under premiäryran är det Ingvar Karlsson, från Sven-Ingvars, som har det hedervärda uppdraget.

Bilden längst upp. Här har vi två Mr Orsayran bredvid varandra i fronten från 2018 års sista yra. Bengt Ericson med lila huvudbonad och gitarr och Janne Bäckman (vit tröja) till höger om Bengt. Arkivfoto. JÖRGEN WÅGER

Bengt Ericson, här till vänster, drar sig inte för att åka de 50 milen från Kungsbacka till Orsa när Orsayrankompisarna kallar. Här uppträder Yrangänget, med Janne Bäckman som sångare, på den mässa som arrangerades i ishallen i mitten av april. Foto. JÖRGEN WÅGER

Dela sidan:
Annonser:
Orsagrisen
Nr 6 250 x 150 Aron Gård strand
Plåt-Sven

Läs även:

Annonser:
Karl Hedin