Lans firades för 40 år i roddens tjänst

Jörgen Wåger Nyheter

Under hela 40 år har Hans Lans varit medlem i Sturfajt’n.

I helgen kidnappades den så populäre kyrkbåtsbossen för att fira Hans fyra decennier i roddens tjänst.

– Jag blev rejält paff när de kom i raggarbilar och hämtade mig, säger den tacksamma styrmannen.

Att kalla den 60-årige Lans för Mr kyrbåt eller Mr Sturfajt’n är absolut ingen överdrift. Finns väl knappast någon annan i “kyrkbåtsvärlden” som kan stoltsera med 40 aktiva år.

– Sedan jag kom med har vi kunnat ställa upp med lag varje år. Det är vi i Sturfajt’n ensam om, berättar han stolt.

Att Lans är ovärderlig för klubben intygar styrelseledamoten Tina Andersson.

– Han är en riktig eldsjäl och guld värd för oss, säger Tina som själv varit med och rott i 12 år.

Hon menar att kyrkbåtsrodden i Orsa inte skulle överleva utan Hans stora engagemang.

– Slutar Hans, då är det nog slut med rodden i Orsa. Det är ju han som håller ihop det hela.

Tina får medhåll av Sturfajt’ns ordförande Ingela Midsem.

– Hans och rodden, de är ett, de hör ihop, konstaterar Ingela.

– Det är lätt att vara ordförande i en klubb som har Hans som kassör, styrman, fixare och allt i allo och har koll på det mesta.

Kyrkbåtsrodden har år efter år tappat när det gäller antalet utövare och båtar, men Mr Kyrkbåt har inga planer på att lägga av som klubben starke man.

Det här uttalandet borde lugna eventuella oroliga roddare:

– Jag tar sikte mot 50 år som ledare, säger Hans med ett skratt.

Har man en sån trogen ledare, så är det klart han ska firas rejält. Och det gjorde Sturfajt’ns roddare med bravur.

Så här fin utstyrsel satte roddarna på sin styrman när han skulle firas. Foto: TINA ANDERSSON

Lans lagkamrater tog verkligen sin styrman på sängen.

– Jag blev ju firad efter 30 år i klubben och hade förhoppningar att det skulle kunna bli nåt även i år, men att det blev just den här helgen, det var verkligen en överraskning.

Inte minst då Hans och fru Anette hade åkt till fäbodstugan i Våmhus för en lugn helg – var det tänkt.

Men lördagen blev allt annat än lugn.

– Vi var vid stugan då jag helt plötsligt såg två stora, röda bilar. Jag trodde först att det var polska brandbilar och undrade vad de gjorde här, berättar Hans med ett skratt.

Men de “polska brandbilarna” var två raggarbilar full i roddare som kom för att hämta sin styrman.

Klubbkompisarna spökade ut sin roddarkapten och på sociala medier kan man se filmer med en glad Hans iförd röd overall när raggarbilen kör runt på byn.

– Vi lirade brännboll, gick tipspromenad (som handlade om Lans) och sedan var det fest hos Per Bengtsson. Det bästa av allt var att delar av Hellzephyrs spelade på festen. Det var runt 50 roddare med och jag fick fina presenter. Det här var väldigt överraskande och riktigt kul, konstaterar den nöjde jubilaren.

40 år i en klubb är lång tid, hur kom det sig då att Hans började ro den där sommaren 1978?

– Det var Lars-Erik Gråd som fick med mig på första träningen. Han frågade om jag skulle med och ro och på den vägen är det.

– Men jag kunde väl aldrig tänka mig, när jag cyklade iväg den där försommarkvällen till min första träning, att jag skulle vara kvar 40 år senare.

Men kvar är Lans och hade det inte varit för honom, skulle nog kyrkbåtsrodden i Orsa varit ett minne blott.

-Kyrkbåtsrodd över huvud taget har det väldigt tufft, konstaterar han.

2017 till exempel var det bara två damlag med, men positivt i alla fall att det var tre i år. Herrarna hade fem båtar, men två var mixade för att över huvud taget kunna få ihop lag.

– Vi nådde vår peak 1986, då hade vi 30 båtar som tävlade. Sedan har det minskat och nu är det riktigt skraltigt och vi som är med blir äldre och äldre. Det är tråkigt med den utvecklingen för det är en fin tradition och att ro är bra träning.

Båtar och lag kommer och går, men Sturfajt’n består. Det är en slogan med stor sanning i.

– Under mina 40 år har vi alltid haft lag. Vi har inte missat en enda tävling och det är vi ensamma om, säger Hans stolt.

Stolt var han också då Sturfajt’n för första och faktiskt enda gången vann en tävling. Den historiska segern togs i Nusnäs. På båtfesten senare på kvällen, tyckte en från Solleröbåten Jugen Jon att den gode Lans var något för glad över att äntligen ha vunnit.

– Det här var 1990 och jag var lite väl kaxig efter segern. Till slut tröttnade Conny Bondesson, han tog tag i mig och vände mig upp och ner så att alla knappar i skjortan for ut.

– 20 år senare gav jag Bondesson samma skjorta, som inte hade en knapp kvar, berättar Hans med ett skratt.

Här ser vi Hans Lans, i sitt rätta element, tillsammans med sonen Henrik till vänster. Foto: JULIUS ASPMAN

Han har många anekdoter att berätta och vi skulle behöva en hel bok för att få med alla. Men en till bjuder Lans på:

– Det här utspelade sig i Rättvik när det var vårmarknad där. Vi skulle vara med i en plojtävling och ro kyrkbåt med med bara två båtar i varje heat. Vi hade fått låna en sprillans ny båt av Rättvikskölla och vi var på väg att vinna med den. Men då insåg jag att vi också var på väg mot ett stenröse och det skulle inte vara så bra om vi åkte upp där. Vi hade kunnat stanna innan, men då hade vi förlorat. Vi drog en chansning, vi vann, men körde också upp på stenröset.

Det var väldigt pinsamt, erkänner Hans cirka 15 år efter händelsen. Han befarade att i ivern att vinna, trodde han att båten tagit skada efter “mötet” med det stenröse som låg i vägen för inbromsningen.

– Men vi hade tur och båten klarade sig. Och vi vann, så då har vi vunnit två gånger under mina 40 år, vill styrman Lans ha sagt.

Han poängterar att roddare är ett härligt gäng.

– Det är ett socialt bra gäng, alla människorna runt rodden är bra.

– Vi har varit på en hel del resor också och en gång var vi 30 roddare som drog till Grekland. Det var lite kul när vi var så många som skulle på restaurang och äta, säger Hans och skrattar.

Mycket skratt har det blivit genom åren och många roddare är det som rott efter “Lansens pipa”.

– Vi har väl en omsättning av 10-12 pers varje år och utslaget på 40 år, så gissar jag att jag haft kanske 500 pers i båtarna.

Han gläds särskilt åt alla roddarbarn.

– Jag är nog inne på tredje generationen nu. Alla mina tre barn har rott och det finns fler roddarföräldrar där barnen också börjat ro.

När Hans ska ta fram det bästa med rodden, kommer svaret snabbt:

– Det är gemenskapen och kontakten man får med alla människor i samhället. Vi har en spännvidd från 14 år upp till närmare 70. Den äldsta i dag är 68 år. Kanske blir jag den förste 70-åringen som är med och ror, haha.

– Att ro är så enkelt och okomplicerat. Jag tror att det är dem som inte hittat nån annan grej, de börjar ro. När jag började var det mycket raggarbrudar som rodde. De som ror är väldigt snälla människor, beskriver Hans roddfolket.

Lans är inte bara trogen rodden, han är också en trogen chaufför åt Mora IK:s A-lag.

– Jag har nog rekord i antal bortamatcher, jag tror det är 500-600. Jag är nog uppe i elva varv runt ekvatorn och ännu – peppar, peppar, ta i trä – har jag aldrig råkat ut för någon olycka.

Hans siktar på att köra buss tills han blir 70 år.

Målet med rodden är ungefär likadant.

– Om tio år är jag 70. Det skulle innebära att jag hållit på med rodden i 50 år, det vore fränt om man kom dit, säger Mr Kyrkbåt.

Dela sidan:
Annonser:
LG Köpman vent
Plåt-Sven
Orsa pingis 2

Läs även:

Annonser:
Karl Hedin
Färgad egen annons 250 x 360
Nere nr 3 250 x 360 annonsera här