Maria: “Det är meningen att Gurra ska vara hos oss”

Jörgen Wåger Löpsedel, Nyheter

I mars 2017 försvann katten Gurra.

Den tidigare ägaren fick efter en tid se en bild på en död katt och var övertygad om att det var Gurra.

Men i fredags återförenades katten med sin första familj, nästan två år efter att de senast såg honom.

– Jag sa till min dotter Tuva att det är nog meningen att Gurra ska vara hos oss, så nu tänker vi behålla honom.

Det säger Maria Liljedal som förra veckan såg en bild på en bekant katt, men trodde knappt sina ögon.

– Tre månader efter att Gurra försvann, fick jag se en bild på en katt som blivit påkörd i Lindänget. Den som hade tagit reda på katten hade hoppats att ägaren skulle höra av sig, men då ingen hörde av sig begravde han katten. Gurra var chippad, men vi kontrollerade aldrig det då jag såg bilden efter att han begravt katten.

– Jag var rätt övertygad om att det var Gurra, så i nästan ett och ett halvt år har jag trott att han var död, berättar Maria.

Men Gurra lever i allra högsta grad. Det hade Orsasajten ett reportage om under tisdagen, då Gerd Jonsson-Lofvar berättade om sitt engagemang för katten.

– Ja, vi får verkligen tacka Gerd för att vi fick tillbaka vår Gurra.

Det här var faktiskt inte första gången som Gurra försvann en tid för att sedan komma tillbaka. Båda gångerna har det handlat om omplaceringar, men där Gurra kommit tillbaka till sin ursprungsfamilj.

– Vi är så glada att ha fått tillbaka honom till får familj, det är verkligen meningen att han ska vara hos oss, säger Maria tacksamt.

Vi låter Maria berätta från början när det gäller storyn om Gurra.

– Vi bodde i Våmhus tidigare och då hade vi en katt som hette Doris. Hon fick en kull med fyra ungar, varav vi behöll Gurra. Sedan skulle vi flytta till Mora och då vi bott på en gård i Våmhus, tyckte vi det var bäst för Gurra om vi kunde hitta en annan familj med en gård där han kunde bo.

Sagt och gjort, Gurra fick ett nytt hem i Våmhus, men försvann snart därifrån.

– Han var spårlöst borta i en och en halv månad, sedan kom han plötsligt tillbaka till vårt hus. Vi hade provat att omplacera honom medan vi själva bodde kvar i Våmhus.

Hunden Tage har saknat sin kompis, men nu är Gurra och Tage återförenade igen. Foto: MARIA LILJEDAL

Då tänkte Maria att det bästa vore nog om Gurra inte var kvar i Våmhus, då risken fanns att han på nytt skulle gå tillbaka till gården där han var uppfödd. Då hittade Maria ett hem till Gurra i Kallmora.

– De hade honom inomhus och när han gick ut, så använde de koppel. Men efter fyra, fem veckor smet han ut och sedan såg den familjen inte till Gurra nåt mer, trots att de letade efter honom.

Runt tre månader efter försvinnandet från familjen i Kallmora, fick så Maria se en bild på en katt som blivit påkörd av en bil och avlidit. Hon var övertygad om att det var Gurra, men det visade sig inte stämma.

Maria och hennes barn, Tuva, 11, och Tim, 13, tvingades acceptera att Gurra inte fanns mer.

Men Gurra levde i allra högsta grad och att han klarade sig under 20 månader som vildkatt, beror på god mat som han bland annat fått av Gerd Jonsson-Lofvar och hennes make.

– I tre gårdar har vi fått veta att Gurra gick till och fick mat, berättar Maria.

– Så det verkar som att han hela tiden hållit sig kvar runt Kallmora. Annars trodde jag ett tag att han var på väg tillbaka till Våmhus.

Gerd engagerade sig helhjärtat i kattens öde och försökte hitta i ägaren, dels genom att fråga runt bland folk i Kallmora och hon lade även ut en bild på Gurra i Facebookgruppen Kallmora By Fanclub.

Gurra har varit saknad av hela familjen, inte minst av här 11-åriga Tuva. Foto: MARIA LILJEDAL

Men det var först när Gerd fick veta att det fanns en ideell förening vid namn Andra Chansen Mora Orsa, och bilden på Gurra hamnade på deras Facebooksida, som Maria började ana att Gurra troligen levde.

– Jag hajade till direkt när jag såg bilden och tänkte att det måste vara Gurra.

Maria och Gerd kom överens att Gerd skulle höra av sig nästa gång som katten kom på besök. Men i fredags, när Maria ändå hade ett ärende i Kallmora, tog hon kontakt med Gerd. De träffades och det var under en promenad med Gerds man, som Maria fick syn på Gurra.

– Vi gick på en skogsväg och helt plötsligt såg jag ett katthuvud, men då stack han iväg.

När Gurra var i Marias familjs ägo, använde hon sig av en speciell vissling för att få katterna att komma.

– Jag hukade mig ner och visslade, då kom han som en “skållad råtta” fram till mig. Jag blev så glad, det var så längesen jag senast såg honom.

Nu var nästa steg att få med en skygg katt som levt ute i det fria i 20 månader att följa med till gården där Maria parkerat sin bil.

– Hur ska det här gå, tänkte jag. Men vi gick mot gården och Gurra följde snällt med bakom oss.

Gerd stod i fönstret och kikade och hon trodde knappt sina ögon när maken och Maria kom gående med den vildkatt de matat så länge i släptåg.

Maria tog med sig Gurra till företrädare för Andra Chansen, som har en chipläsare.

– Som tur var, så hade familjen i Kallmora kvar alla papper från Gurra, han hade ju varit borta så länge, och där stod chipnumret, som jag fick skickat till mig.

När de kollade chipet och det pep till, var det slutliga beviset på att det verkligen var Gurra som efter närmare två år ute på vift, hade kommit tillbaka.

Gurra ser verkligen ut att trivas efter att ha återförenats med sin familj. Foto: MARIA LILJEDAL

Näst steg var att ta med Gurra till det nya hemmet i Mora, där han skulle få träffa sin gamla familj. I den ingår även Tage, en liten blandrashund.

– Gurra har ju blivit så stor, annars är han densamma. Vi var dock lite oroliga hur det skulle gå med Tage, hur deras möte skulle bli. Vi tänkte ta det försiktigt, men Gurra råkade springa iväg, raka vägen till Tage, och han gjorde som han tidigare gjort, strök sig mot honom. Jag trodde han skulle vara rädd för hunden, men inte.

Trots att Gurra varit borta från familjen så länge, verkar ingenting ha förändrats.

– Han har blivit lite större, men annars ser han ut som vanligt och han beter sig som vanligt.

Maria och hennes familj bor i en lägenhet nära tågstationen med den hårt trafikerade vägen farligt nära. Allt för nära för en katt.

Men efter två omplaceringar som misslyckats och där Gurra stuckit iväg båda gångerna, varav han den senaste rundan var borta i 20 månader, har Maria beslutat sig för att behålla katten.

– Vi har lämnat iväg honom två gånger och båda gångerna har han kommit tillbaka till oss. Jag sa till Tuva att det är nog meningen att han ska vara hos oss. Men vi vågar inte släppa ut honom själv, ska han ut så får det bli i koppel.

Marias familj har bestämt sig för att nu ska Gurra bo hos den familj som fanns där när han föddes. Det ska poängteras att familjen i Kallmora, som bara fick ha Gurra i cirka en månad innan han försvann, inte har någon möjlighet att ta tillbaka katten som varit försvunnen så länge.

– Sonen i familjen blev så ledsen när Gurra försvann. När han sedan inte kom tillbaka, så fick sonen två kattungar i stället. Så de kan inte ha honom, men vi har kommit överens att de ska komma och hälsa på oss, så att de får träffa Gurra, avslutar Maria den här otroliga kattstoryn.

Det finns en Facebookgrupp som heter Saknade/upphittade djur i Orsa/Mora som undertecknad följer. Jag hoppas att ovanstående story om Gurra som varit borta från sin ägare i nästan två år, kan ge hopp till alla som har en katt som försvunnit spårlöst.

Det är så många man läser om som förlorat sin katt och som saknar sin familjemedlem.

Men det här visar att man aldrig ska ge upp hoppet.

Dela sidan:
Annonser:
LG Köpman vent
Plåt-Sven
Orsa pingis 2

Läs även:

Annonser:
Karl Hedin
Färgad egen annons 250 x 360
Nere nr 3 250 x 360 annonsera här