Markus klarade en Superklassiker

Jörgen Wåger Löpsedel, Sport

Som ung tränade han bland annat med Anna Jönsson Haag.

Men när han var 20 år lade Markus Wallinder skidorna på hyllan.

Förra vintern gjorde han comeback i tävlingsspåret i Vasaloppets öppet spår.

Av bara farten blev det sedan en Superklassiker.

– Ja, det råkade bli så, konstaterar 32-åringen med ett skratt.

När han ställde sig på startfållan för öppet spår i vintras, en comeback i tävlingsspåret efter många års uppehåll från skidåkningen, så hade Markus ingen aning om att det var startskottet till något större.

– När jag var yngre så åkte jag bland annat med Anna Hansson, som hon hette då, och Anders Hassis

Anna heter numera Jönsson Haag i efternamn och har både OS- och VM-medaljer på meritlistan medan Anders är son till dubble Vasaloppsvinnaren Bengt Hassis.

– Under tio år hade jag bara åkt lite till och från innan jag började träna mer regelbundet igen för cirka två år sedan. Och förra vintern fick jag för mig att jag skulle börja träna inför öppet spår, berättar Wallinder hur det hela började.

Att åka de nio milen mellan Sälen och Mora, det var planen och inte något mer med det.

– När jag återupptog skidåkningen igen efter tio år, så hade jag samma skidor som då jag var 18 år. Men när jag väl bestämt mig för att åka öppet spår, så köpte jag nya skidor och började träna mer.

Tekniken från då han var yngre, hittade han snabbt tillbaka till och med mer seriös träning slog han till och klarade niomilaloppet på fina 5.13 timmar.

Det imponerande inte minst på arbetskollegor och kompisar.

– Det var de som började snacka om att jag hade sån bra tid i öppet spår att jag borde göra en Superklassiker. Jag hade ingen aning om vad det var för något.

Men när Markus började forska i det hela, så kom det fram att för att klara en Superklassiker, så ska man ha åkt Vasaloppet/öppet spår, cyklat Vätternrundan (30 mil), klarat Vansbrosimningen (3 km) och sedan springa Lidingöloppets 30 kilometer.

Det är att göra en Klassiker. Att klara en Superklassiker, då ska man ha gjort ovan nämnda grenar på under 20 timmar.

– Jag kollade på nätet vad en Superklassiker var och sedan var det arbetskamraterna och kompisarna som pushade på att jag skulle försöka klara det under 20 timmar.

– Och de menade att jag hade stor chans att klara det när skidåkningen gick så bra.

Wallinder föll för “grupptrycket” och bestämde sig för att han skulle satsa mot en Superklassiker.

Men att satsa rejält, det är kanske att överdriva. Visst hade han åkt en hel del skidor innan öppet spår och han hade ju också mycket “gratis” eftersom han som ung tränade seriöst.

Han köpte en begagnad racercykel och började träna inför Vätternrundan. Strax över 100 mil fick han ihop. Låter mycket för en lekman, men för de som varit med förr så var 100 mil gränsfall när det gäller träningsmängd inför det 30 mil långa loppet runt Vättern.

– Jag hade aldrig tidigare åkt racercykel, men började träna med Mora CK. Jag cyklade Siljan runt (tävlingen) och med cykelklubben kunde vi ibland cykla Siljan runt som träning nån helg.

– Sedan hade jag sällskap av tre andra från cykelklubben när det var dags, tre rutinerade herrar som säkert åkt mer än tio lopp i Vätternrundan. De gav mig tips och det var himla bra att ha dem med sig.

– Men inför loppet så hade de poängterat att “det inte hade skadat om jag hade cyklat mer”.

– Jag har ju så mycket annat att göra hemma på gården, så jag själv tyckte att runt 100 mil var ganska bra.

Markus Wallinder i samband med Vättern runt i våras. Med en cykel han köpt begagnad klarade han de 30 milen under nio timmar. Foto. PRIVAT

Men med så “få mil” i benen, trodde kompisarna i Mora CK att Wallinder skulle få svårt att klara loppet under tio timmar.

– De sa att det nog skulle bli jäkligt knepigt att klara 10-timmarsgränsen eftersom jag aldrig åkt Vätternrundan tidigare.

Men där fick de fel. Markus hade tagit lärdom under sina pass med Mora CK och åkarna turades om att dra. En riktig lagkörning, alltså.

– Jag väntade på att jag skulle gå in i väggen, men vi trampade på och det kändes bra. Jag tänkte att fixar jag det på tio timmar, så är jag nöjd.

Men de 30 milen visade sig gå betydligt snabbare att genomföra.

– Jag hade ingen klocka, så jag visste inte hur länge vi varit ute när vi kom i mål. Men när jag fick se tiden, så stod det 8.51 timmar. Herregud, så bra tid hade jag absolut inte räknat med.

På de två första disciplinerna, som båda hade gått riktigt bra, hade Wallinder använt drygt 14 timmar (14.04). Det innebar att han hade närmare sex timmar på sig att klara dels tre kilometer simning, samt avslutande tre mils löpning.

– Det skulle jag klara hur lätt som helst, tänkte jag, bara en skada kunde stoppa mig.

Nästa gren var Vansbrosimningen och hade han tränat på rätt bra med skidor och cykel, så blev det annat när Markus skulle träna i vatten.

– Det blev faktiskt bara en gång. Jag lånade en våtdräkt, simmade ut i Orsasjön och rundade en holme och tillbaka. Det var all simträning, berättar han med ett skratt.

– Jag är ju ingen sportnörd så och håller hellre på med traktorer, gamla bilar och motorcyklar på gården, förklarar han varför simträningen blev minimal.

Markus erkänner att han “inte är någon simmare av rang”, som han själv beskriver sin kapacitet, eller snarare brist, i vattnet.

– Här var det bröstsim som gällde, så jag ställde jag mig långt bak i det ledet jag startade i. Det är ju runt 100 simmare som startar samtidigt som en annan, det är trångt i vattnet, man får en spark i sidan och så vidare, berättar han om Vansbrosimningens vedermödor.

Att försöka simma om en massa folk var inte att tänka på.

– Jag hade hört att första gången, kan det ta 1.15-1.20 att klara av de tre kilometerna. Man låg där man låg i vattnet, så jag tänkte att det får ta den tid det tar och klarar jag 1.20, så är jag nöjd.

Här ser vi Markus efter att ha kört de nio milen i öppet spår på fina tiden; 5.13 timmar. Foto. PRIVAT

Men Markus klarade av sträckan, trots att det var väldigt trångt i vattnet, på 1.11.

– Jag vet inte om jag är så jättenöjd egentligen när det gäller simningen, men det var i alla fall över mina förväntningar.

Det innebär att han hade cirka 4.45 timmar på sig att klara den sista delen i Superklassikern, 30 kilometer långa löpklassikern Lidingöloppet.

Att det finns löpkapacitet i Wallinder visar inte minst att han i år sprang 15 kilometer på Orsakajt’n på cirka 1.05. Något han berättade för arrangören och de stoppade in 32-åringen i startgrupp 1C.

Det var ju bara ett litet fel. Liksom inför Vansbrosimningen blev förberedelserna inte de bästa.

– Jag håller som sagt på mycket hemma på gården, poängterar Markus som till vardags lackar krockskadade bilar på Bilkompaniet i Mora.

– Det blev inte mycket tid till löpträning och jag sprang bara fyra gånger. Då sprang jag först 10 kilometer, nästa gång 14, sedan 16 och sista passet var på 20 kilometer.

Det var den löpträning han fick ihop efter Vansbrosimningen.

– Men tack vare att jag har ett aktivt jobb och håller på så mycket här hemma, så menar han att den sparsamma träningen inte behövde betyda så mycket.

I Vansbro ställde han sig långt bak i sitt led.

Det misstaget skulle han inte göra på Lidingö, loppet som avgjordes förra helgen.

– Nu ställde jag mig skapligt långt fram, men det var riktigt mycket folk, så de första fyra kilometerna sprang alla i samma fart och det gick inte att springa om. Skulle man om, så var man tvungen att springa ut i skogen och jag ville inte slösa med krafterna.

Det sägs att det är först efter 15 kilometer, som loppet börjar på allvar.

– Jag kände mig väldigt pigg efter halva banan och om jag höll fem minuter per kilometer, så skulle jag ta mig i mål på 2.30.

Men piggheten under första halvan, gick snabbt över när han kom in på den sista hälften av de tre milen.

– Jag började känna av att jag inte varit ut på några långpass. Jag kunde inte ta ut mina steg och kroppen sa ifrån.

Wallinder kämpade ändå vidare, Superklassikern skulle bara genomföras och att bryta nu fanns inte på världskartan.

Men det skulle bli värre. Det bistra vädret gjorde varken humöret eller krafterna något gott.

– Det började ösregna efter 25 kilometer och allt kändes himla tungt. Men då tänkte jag att ingen är pigg efter 25 kilometer.

Med bara fem kilometer kvar hade han varit ute i exakt två timmar.

– Då hade jag en halvtimme på mig att klara 2.30, det borde jag kunna fixa.

Det klarade han med god marginal. En sliten och glad Markus kämpade sig i mål på tiden: 2.27.15.

Och Superklassikern klarade 32-åringen med riktigt god marginal, över två timmar till godo.

Den totala tiden i de fyra loppen blev: 17 timmar, 44 minuter och 4 sekunder. Det resulterade i en 245:e plats av alla som klarat Superklassikern under 2019.

– Jag har beställt en mässingplakett där alla loppen och tiderna står. Jag tänkte att har jag gjort allt det där, så ska jag ha en sån där plakett där det står ingraverat, säger Markus och skrattar.

Om han gör ett nytt försök att klara bedriften att genomföra en Superklassiker under 20 timmar, det står skrivet i stjärnorna.

Däremot så tänker han åka det riktiga Vasaloppet nästa år.

– Alla säger att det “riktiga” Vasaloppet är då man åker på söndagen. Ingen ska kunna säga att jag inte åkt riktiga Vasaloppet, så därför är jag anmäld till 2020 års lopp, jag ska åka på söndagen.

Mer än så vill han inte säga om nästa år.

– Jag ska åka Vasaloppet, så mycket vet jag, sedan får vi se om jag tar en Superklassiker igen, säger Super-Wallinder.

Det är ytterligare en från Orsa som fullbordade Superklassikern förra helgen; Ulf Edsfors.

52-årige Edsfors är rutinerad och har klarat under 20 timmar ett flertal gånger, till skillnad mot Markus Wallinder, som gjorde alla fyra moment, var och ett för sig, för första gången.

– Nu ser jag dock fram mot nästa år som blir ett jubileum för mig med 20 klassikern på rad.

Ulf Edsfors hade 14 minuter snabbare tid än Wallinder och placerade sig på 195:e plats av samtliga som genomförde en Superklassiker och han gjorde det med tiden; 17.30.18.

Till sist kan vi berätta, för er som inte redan har läst det i annan media, apropå Anna Jönsson Haag, som nämns här ovan. Under söndagen blev Anna och hennes Emil föräldrar till sonen Harry. Bara att säga stort grattis.

Bilden längst upp. Markus Wallinder efter att han klarat Lidingöloppets 30 kilometer och därmed fullbordat en Superklassiker, det genom att klara de fyra disciplinerna; Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet under 20 timmar. Foto. PRIVAT

Här har vi Markus alla tider för hans Superklassiker 2019:

Vasaloppet (9 mil) 5.13.28

Vätternrundan (30 mil) 8.51.49

Vansbrosimningen (3 km) 1.11.32

Lidingöloppet (3 mil) 2.27.15

Total tid: 17.44.04

Placering, totalt av alla som klarade Superklassikern: 245

Ulf Edsfors tider, Superklassiker 2019:

Vasaloppet 04:59:44

Vätternrundan 08:27:19

Vansbrosimningen 1:22:51

Lidingöloppet 2:40:24

Total tid: 17.30.18

Placering, totalt av alla som klarade Superklassikern: 195

Här ser vi en glad Ulf Edsfors efter att ha klarat Vätternrundan i somras. Foto. ANITA NILSSON

Dela sidan:
Annonser:
Plåt-Sven
LG Köpman vent
Orsagrisen

Läs även:

Annonser:
Karl Hedin